Ska man skratta eller gråta?

by Sofia Grenevall


Så här vackert var min sons rum härom dagen! Inget ovanligt tyvärr...
För att leka i sitt rum måste man tydligen ta fram allt för att se vad man ska leka med. Att plocka upp efter sig är inget som sker per automatik, det har det aldrig gjort. Inte så konstigt eller ovanligt i hans ålder, jag vet!

Men det tråkiga är ju när mamman,  jag i det här fallet, säger att man måste städa upp efter sig och då kommer svaret: "- Jag ska aldrig mer leka i mitt rum om jag måste städa efteråt". Till saken hör att jag ofta uppmanar barnen att leka med sina leksaker när dom alltför ofta ber om att få spela spel på datorn, paddan eller min telefon. 

När jag tjatat, uppmuntrat, tjatat lite till och insett att inget händer på plockaundan eller städfronten kommer jag på att jag borde ha lockat med något annat än att det "är skönt med ett städat rum", det funkar ju uppenbarligen inte. Jag känner att jag börjar bli irriterad och nästan arg för att "barnet inte gör som jag säger". Går in på toaletten och ser vad kreativiteten, energin och lusten hos sonen har använts till under de senaste timmarna då jag försökt på olika vis få honom att plocka undan i sitt rum!

Här står då dinosauriegänget på rad och håller/ biter varann i svansen. Kände att jag inte kunde vara arg längre utan började skratta och tyckte det var tvunget att ta kort på. " en bit ut vardagen kan man säga"...

Transient
Transient