När något annat blir viktigare...

by Sofia Grenevall


Min tystnad här på bloggen beror på en olycka som skett inom familjen. En olycka med lyckligt slut. Om man kan säga så...?

Jag har befunnit mig i Norrland hos min älskade pappa som legat på sjukhus, det kändes så bra att vara där hos honom!

Jag och mina systrar var hos honom varje dag, hela dagarna, mer eller mindre och vi bodde, sov och åt hemma hos mamma i Luleå. Mycket känslor. Många tankar... 

Lustigt, jag som önskade att jag kunde åka upp denna sommar till Norrland fick det ändå, fast det blev inte direkt en lustfylld resa... Julian och jag flög upp så snabbt vi kunde dagen efter olyckan och vi fick nästan en vecka där uppe.

Pappa består utav segt virke, såklart, tornedaling som han är och det blev vi påminda om än en gång! 

Under tiden vi var i Tornedalen  träffade vi även vår "riktiga farfar" som vi kallar honom, jag träffade honom för första gången på Vincents namngivelsefest 2006 så han har inte funnits i vårt liv så länge. Han är en underbar person, 87 år gammal med stor social kompetens som ger långa, hårda kramar! Han berättade om alla gener vi kan bära med oss med eventuella sjukdomar och besvär som han tycker är bra för oss att veta. Han har själv arbetat inom akutsjukvård så han är påläst, vaken och alldeles, alldeles underbar! 

Den senaste veckans inlägg på Facebook har dominerats av en ALS kampanj med den så kallade Ice bucket där man häller en hink med iskallt vatten över sig i syfte att stödja kampen mot ALS. Vilket genomslag! :)

Följer Magdalena Graafs blogg för att hon är en sån underbar, spontan människa som bjuder på sig själv och nu berättar hon att  hennes son gått bort i en olycka. Att förlora sitt barn. Går bara inte att förstå!!!

Den medvetna närvaron har höjts några nivåer den senaste tiden.

Tacksamheten har blivit större och definitivt mer påtaglig den senaste tiden.

Frågan - Vad är Viktigt egentligen? Har varit viktigare  än någonsin.

Over and out.